Honduras 2002

Det var inte de stora, mörka bedjande ögonen som fick mig att ändra mig

Nej, det var öronen

Smutsiga så långt jag kunde se in i hörselgången

Det var den smutsen som fick mig att svara ”ja” på din fråga

Vi orkade inte äta mer än drygt hälften av jätteportionen

Nu sitter vi proppmätta med ansiktena mot solen

Servitrisen kommer ut med en papptallrik fylld med mat

Är det våra matrester ?  

Med smutsiga händer glufsar du i dig maten

Hela du är smutsig

Barfota, trasiga kläder

Så kommer du närmare och ber om ett par stövlar

Tänker säga nej

Du står mycket nära

Jag ser in i dina öron

De är täckta av en smutsgrå hinna

Ändrar mig och nickar

Du småspringer och jag följer efter

Expediten torkar av dina fötter med tidningspapper

Stövlarna passar

Du ser inte överlycklig ut men jag kan ana en belåtenhet

Nu ber du om en boll

Nej, säger jag

Tackade du för stövlarna ?

Det minns jag inte

 Men jag minns att jag ångrade mig

Ångrade att du inte fick den där bollen

Skulle vilja föreställa mig att du precis som barnen i Brasilien sparkar fotboll och ser glad ut

Jag for vidare med ångern och tankarna på vad som hände med dig och dina stövlar och längtan efter en boll

 Om du inte dött av tinnerångor finns du säkert kvar på gatorna i Copan i Honduras ett stenkast från de Mayaindianska templen

Kerstin Gevert

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Guatemala 2002   Som allid i Guatemala när man skall åka någonstans så börjar resan i gryningsljuset innan solen gått upp. I dag står jag utanför ett litet hotell i den lilla staden Flores, som egentligen är en halvö i sjön Lago de Peten  Itza´ i...

  2002   Det är sen eftermiddag. Bäst att jag dra mig hemåt. Mörkret kommer snabbt här Den vanliga huvudgatan De samma gatubarnen med sina tinnerdimmiga ögon En kvinna som håller upp ett papper framför mig. Där står namnet på ett läkeme...

Guatemala, 2002   Maria vänder ansiktet mot mig. Hon blinkar knappt synligt med ena ögat och mungiporna drar hon nedåt. Jag förstår vad hon menar.  Vi har suttit här i över två timmar nu. Det börjar bli långtråkigt att lyssna till männen som står...

Coban, Guatemala, 2002   Jag sitter här på en stubbe och upplever en av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Andningen har återgått till näst intill normal frekvens men kroppen är fortfarande täckt av svett efter den långa vandringen upp genom de...

                                                                                                                                                                               Coban,Guatemala, 2002   -Buenos dias, säger jag och sträcker fram min...